Söndag. 
Mörkret lägger sig även denna söndag, redan tidigt på eftermiddagen. Endast den led-lamps bestyckade adventsljusstaken i fönstret lyser lite matt. Den som längtar efter att bli upplyst av adventssnö får inte sin önskan uppfylld denna första adventssöndag.
Åter en dag i vilans tecken. Någon kort hus-tur med kryckkäpparna har genomförts. Vila ingår i rehabiliteringen. Vävnadsläkningen är viktig och att ta ut rörligheten tidigt efter operationen för att knät inte ska bli stelt.
Men… smärtan! Smärtan! Smärtan maler på. Smärtstillande mediciner är fortfarande på en ganska hög nivå! Detta medför att rörligheten och ’spring-rundorna’ är starkt begränsad. Men det finns hopp! Som läkaren sa efter operationen:
-Du kommer att bli mycket nöjd!
Tackar Tackar!
Första Advent! En dag som denna känns det, trots allt, som att ljuset övervinner mörkret! Såg TV-gudstjänsten och lyssnade på den så härliga ”Hosianna, Ingen annan är som Du”. Det gjorde gott i hela människan!
Och har jag lite flyt i rehabiliteringen den här eftermiddagen kommer hustrun hem med några smarriga lussekatter, efter besöket på Första Advents Cafét… ;) och kanske till och med kan det bli en repris på någon framförd adventssång, vem vet… ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar