Man behöver inte räcka till. Det räcker att man finns till. Allt utöver det är bonus.
De finaste gåvor jag kan ge till dem som jag älskar är att leva så att de inte alltid möter mig trött eller stressad. Att vila är sålunda att älska.
Det är mycket som trampas ner under fötter som springer onödigt fort. Bland annat det välsignade skrotandet, alltså den tid när man inte gör någonting mer än att konstatera att man ingenting gör. Och är nöjd med det.
Att avstå, säga nej, sovra bland önskningarna är att ge rymd och växtplats för något större. Önskningarna är goda men när de kommer i flock är det klokt att vara lite sträng. Där några önskningar får möta ett vänligt nej strömmar inte sällan en oväntad glädje in. Det är mycket man inte måste, eller ens behöver…
Hämtat från boken ”Det är mycket man inte måste”, skriven av Tomas Sjödin.
En lysande bok om Kärlek, Tid och Tro nu några dagar framåt, en tid som kallas Fastan -en tid för att Förnyas och Fördjupas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar