Inte så illa

Vill man bli gammal får man finna sig i att leva länge. 

Det är snart dax igen. 60+ ännu en gång. Om jag själv får säga det så har jag svårt att tro det [ ;) ], eller som en vän sa för ett tag sen, ”Du är ju så fräsch i tänket”. Tackar för den! 

Visst... skinnet är lite slappt här och var [minst sagt] och ryggen inte riktigt så rak och ståtlig som den en gång var, hörseln har varit sämre länge men hjärnan känns riktigt frisk! 

Jag kan dock fundera över ”Hur förväntas en 60+-are vara?” Dagny, som blev en bra bit över 100 år hade svaret i en intervju "Man får inte gamla till sig". 

Jag är fortfarande nyfiken, nyfiken på det mesta i livet [ex vis, ett nytt bilmärke inköpt nyss, otippat ;) ] och jag avser att hålla det vid liv. Jag gillar fortfarande förändringar. ’Det finns inget beständigt förutom förändring’, sa redan den grekiske filosofen Herakleitos som levde på 500-talet f Kr, och jag prövar gärna nya grejer [som sagt enligt ovan]. 

Jag tänker inte i onödan gamla till mig. Och vad gäller -det så kallade- arbetslivet, så fortsätter det… inte mycket, bara lite.

Chefen återkommer i månadsskiftet efter sommaruppehållet! 

Jag är ju oerhört tacksam över att vara [hyfsat] frisk och vältränad [nåja, åtminstone nåt åt det hållet 💪]. Detta gör naturligtvis att utförsbacken inte känns speciellt brant! 

Så, gamla till sig... nä... [inte ännu i alla fall]! 

Så... 

Att bli gammal är inte så illa om man tänker på alternativet. 

Att livskraften minskar med åren är ofrånkomligt, livslusten däremot har inget med ålder att göra.

Och...

Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt.

Det här gillar jag...

Från 3 Moseboken 19:32, ”Du skall resa dig upp för ett grått huvud och hedra den gamle.”

Till sist...

Livet är inte alltid rättvist, men Gud är god!