...skriven 1952 och skulle mycket väl platsa som vår nationalsång:1. Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav, detta land, som såg oss födas, där en gång vi får vår grav. Där föräldrarhemmet trygga givit oss en barndom skön, där en älskad mor oss lärde bedja trosfrisk barnabön.
2. Han med fulla händer givit riklig bärgning av vårt land: bröd från slätter, malm från bergen, allt är gåvor av hans hand. Mörgrön skog och blomsterängar, sommarsol på evig snö är ju smycken som han strödde rikligt över land och sjö.
3. Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt, som i ofärdstider kunde skydda det från svärdets makt. Huru eljest fick det njuta sekellånga fredens dag, medan hela världen blödde under krigets hårda dag?
4. Svenska folk, du borde tacka, tacka Gud av all din själ, för det land som han dig givit, att han vårdat det så väl. Bed att han det ville hägna med sin nåd från strand till strand. Tacka så din Gud för gåvan, för ett älskat fosterland!
(Text och musik: Lewi Pethrus)
3 kommentarer:
Hafver då denna gud öfvergifvet oss när vårt vackra land översvämmas med orättvisor. Eller är det vårt straff för att vi lever i välmåga? Är det vårt straff att översköljas med brottsfälligheter utrikes ifrån.
Du ser! Jag kan åsse dikta ;-)
Håller abslout med om att denna borde vara vår nationalsång.
Här nämns ju faktiskt Sverige i texten.
Nej, Gud har inte övergivit oss. Det är tvärtom.
ABSOLUT* skulle det ha varit.
Beklagar fadäsen.
Skicka en kommentar